Hade inte den blekast att jag hade kvar denna stenålder-gamla bloggen. Vill ta bort alla gamla inlägg, göra dem osynliga för omvärlden men ha kvar dem för mig själv för att någon gång gå tillbaka, och försöka komma ihåg vem den människan som skrev var. Jag var lycklig då, det var jag. Jag är lycklig nu, men en helt annan lycka, en som jag byggt upp och skapat själv.
Det är otroligt hur livet förändrats.
Älskar denna texten, den är genial.
"Maybe your first love is the one that sticks with you because it’s the only person who will ever receive all of you. After that, you learn better. But, most of all, no matter what, a piece of you forever remains left behind in the heart of the one you loved - a piece no future lover could ever get, no matter what. That piece holds innocence - the belief that love really can last forever. It holds friendship and pain, trial and error, that one kiss you’ll never forget and that night under the stars you can never get back. It holds youth and everything you thought love would be. Everything that was proven wrong"
